Lite tankar...
I lågstadiet var allt så lätt. För att visa att man gillade någon så gick man fram till den personen och slog den. Det var sättet som man visade kärlek. Och om man tog steget längre än att slåss så frågade man chans. Ett simpelt "Ja" eller "Nej" och man hade en partner. Nu är det allt så komplicerat.
Man bråkar och man sepparerar. Då var det bara att hålla handen och e puss på kinden som betydde kärlek. Och om man inte ville vara tillsammans längre sa man bara det och man blev kompisar igen. Kompisar som man kunde leka med på skolgården precis som med sina bästa vänner.
Ni vet, de där underbara vännerna som ingen kunde ta ifrån en. Som alltid fanns där när man ramlat i sandlådan eller den där dumma tjejen/killen sagt något dumt till en. De fanns alltid där när man behövde den där kramen.
Man bråkar och man sepparerar. Då var det bara att hålla handen och e puss på kinden som betydde kärlek. Och om man inte ville vara tillsammans längre sa man bara det och man blev kompisar igen. Kompisar som man kunde leka med på skolgården precis som med sina bästa vänner.
Ni vet, de där underbara vännerna som ingen kunde ta ifrån en. Som alltid fanns där när man ramlat i sandlådan eller den där dumma tjejen/killen sagt något dumt till en. De fanns alltid där när man behövde den där kramen.
Men såna vänner försvinner när man växer upp. Man växer ifrån varandra och tillslut så har man ingen. Ingen att ringa när den där snyggingen äntligen bjudit ut en eller när man bryter ihop och verkligen inte orkar ta nån mer skit. Vi har alla varit med om någon riktigt tragisk händelse. Kanske när en släkting dör eller när någon blir dumpad. De där speciella tillfällena där man verkligen behöver sina allra bästa kompisar som vet allting om en.
Det är vid såna tillfällen som man märker vilka som är ens riktiga vänner. Då märker man vilka som verkligen bryr sig och vilka som faktiskt vill finnas där för en när man mår skit. Det finns så otroligt många som, i såna tillfällen, skiter i att visa att de bryr sig. Skiter i att skicka ett sms där det står att man alltid finns där ifall man behöver prata eller att bara ställa den enkla frågan "hur mår du?". Det finns små saker som definierar en bra kompis.
Och de bra kompisar som finns, växer inte på träd minsann! De är otroligt svåra att hitta men de är väldigt lätta att behålla. För att en verklig "bästa kompis" försvinner aldrig. Det är inte bara att säga tack och adjö för att sen försvinna. Då är man ingen riktig bästa vän.
Det är vid såna tillfällen som man märker vilka som är ens riktiga vänner. Då märker man vilka som verkligen bryr sig och vilka som faktiskt vill finnas där för en när man mår skit. Det finns så otroligt många som, i såna tillfällen, skiter i att visa att de bryr sig. Skiter i att skicka ett sms där det står att man alltid finns där ifall man behöver prata eller att bara ställa den enkla frågan "hur mår du?". Det finns små saker som definierar en bra kompis.
Och de bra kompisar som finns, växer inte på träd minsann! De är otroligt svåra att hitta men de är väldigt lätta att behålla. För att en verklig "bästa kompis" försvinner aldrig. Det är inte bara att säga tack och adjö för att sen försvinna. Då är man ingen riktig bästa vän.
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag lämnar dig iallfall aldrig!
Postat av: Anonym
Jag lämnar dig inte heller, även fast de verkar så ibland..
Postat av: Anonym
Jag lämnar dig inte heller, även fast de verkar så ibland..
Postat av: Emma
fint skrivet! :)
Trackback
