Du är det bästa
Det här inlägget handlar om en kille som jag älskar och beundrar. En kille som inte ger upp i första taget och fortsätter kämpa för det han vill.
Vi träffades första gången den 25 februari 2008 på öppet hus. Du blev introducerad som min brors bäste vän och jag som hans lilla syster. En gnista syntes mellan oss men det var bara du och jag som såg den. Sommaren kom och vi hade hållit kontakt, jag slutade 9an och du slutade 2an men vi var väldigt lika ändå. Du kom ner till mitt landställe i Zinkgruvan på sommaren när jag jobbade där på Annies restaurang, jag var den som följde med och hämtade er vid tåget eftersom jag ville vara den första som träffade dig när du kom ner.
Natten blev lång med mycket prat och skratt(och hicka men kanske inte ska nämna det). Sommaren fulländades den helgen.
1 november 2008 är dagen som jag kommer minnas resten av mitt liv. Dagen vi blev tillsammans. Jag var som lyckligast den dan.
4 december 2008 förändrades hela situationen då jag fick annat att tänka påsom jag prioriterade. Det var då allt gick neråt. Tjafsen kom med jämna mellanrum och vi var inte tillsammans hela tiden.
3 januari 2009 tog allt slut. AA-mötena kommer inte finnas längre och de där härliga mornarna kommer man inte kunna vakna upp till. Vi var tydligen inte så lika som vi trodde..
Men jag kommer alltid älska dig för den du är och för att du vågar stå upp för det. Hur du alltid kan få mig att skratta och bli glad, hur du alltid fick mig på bättre humör när jag kände att jag hade för mycket att ta hand om, hur du alltid fanns där för mig när jag behövde någon. Axel Hallin, du är det bästa som hänt mig<3
Vi träffades första gången den 25 februari 2008 på öppet hus. Du blev introducerad som min brors bäste vän och jag som hans lilla syster. En gnista syntes mellan oss men det var bara du och jag som såg den. Sommaren kom och vi hade hållit kontakt, jag slutade 9an och du slutade 2an men vi var väldigt lika ändå. Du kom ner till mitt landställe i Zinkgruvan på sommaren när jag jobbade där på Annies restaurang, jag var den som följde med och hämtade er vid tåget eftersom jag ville vara den första som träffade dig när du kom ner.
Natten blev lång med mycket prat och skratt(och hicka men kanske inte ska nämna det). Sommaren fulländades den helgen.
1 november 2008 är dagen som jag kommer minnas resten av mitt liv. Dagen vi blev tillsammans. Jag var som lyckligast den dan.
4 december 2008 förändrades hela situationen då jag fick annat att tänka påsom jag prioriterade. Det var då allt gick neråt. Tjafsen kom med jämna mellanrum och vi var inte tillsammans hela tiden.
3 januari 2009 tog allt slut. AA-mötena kommer inte finnas längre och de där härliga mornarna kommer man inte kunna vakna upp till. Vi var tydligen inte så lika som vi trodde..
Men jag kommer alltid älska dig för den du är och för att du vågar stå upp för det. Hur du alltid kan få mig att skratta och bli glad, hur du alltid fick mig på bättre humör när jag kände att jag hade för mycket att ta hand om, hur du alltid fanns där för mig när jag behövde någon. Axel Hallin, du är det bästa som hänt mig<3
Kommentarer
Trackback
